Det älskade kreditkortet
På gott och ont kan det vara väldigt praktiskt att ha ett kreditkort till hands. Det ska medges att man ibland går på en och annan beta i och med att man unnat sig saker som man egentligen inte har råd med, bara för att man har det där kreditkortet lättillgängligt i plånboken. Men om man kan ha självdisciplin nog att bara använda sitt kreditkort när man verkligen behöver det – och när man vet med säkerhet att man kommer att kunna betala tillbaka till sig själv inom rimlig framtid – är det ju en oerhörd tillgång.
Det viktiga är att man tar ansvar för att ens utgifter står i hyfsad proportion till ens inkomster. Så länge de gör det kan det vara väldigt bra att ha en nödlösning ifall man exempelvis är utomlands och ett av ens vanliga kort inte fungerar. Oftare är det också mer förmånlig ränta ifall man gör saker på kreditkortsavbetalning snarare än på företags avbetalningsplaner. Men som sagt är det en farlig fallgrop om man inte alltid har i åminne att varje krona man använder sig förr eller senare (och förr snarare än senare) ska betalas tillbaka. Om det bara handlar om att ”överleva” dagarna innan löning kan det dock så klart vara OK, för då hinner man knappast göra av med särskilt anmärkningsvärda summor.
Sammanfattningsvis: För en fattiglapp kan kreditkortet vara den absolut bästa vännen i väntan på löning, men var försiktig!